En resa från blind idealism till krass realism.
Så kom jag ut ur kretsens sista år
och växte upp i återuppbyggnaden.
Jag bodde i överflödets korthus
och gömde mig under illusionens tak.
Jag slösade bort min tid
till skydd för välfärdsstaten
tills jag inte längre var en pojke
utan en man.
Även om jag ogillade
det senare tillståndet.
Sedan har korten blandats bort igen.
Huset har rivits och nu sover jag
i hemlös ödslighet.
