En kritik av romantikens dikotomi mellan hjärta och hjärna.
Jag står med mitt hjärta i den ena handen och min hjärna i den andra handen, och mot vindens rytm svänger jag fram och tillbaka mellan dröm och intellekt.
Oavsett hur mycket jag än försöker förblir jag aldrig balanserad: sett från vänster är jag ett nummer; betraktas jag från höger är jag en dikt.
Mitt brusande huvud är full av uppfattningar som min lutning inte kan röra; och vad mitt hjärta säger till mina läppar har min hjärna aldrig förstått.
