Varande.
Jag bor i ett hus
med kala golv.
Går där runt
varje natt
tills dagen
är ny.
Men inte riktigt
alltid så,
ty nattens spricka
i taket
och om jag krympt
kollapsar,
så ser jag
dagen röd,
som ögon
med rutor i.
Tre mest lästa
-
Arv och miljö. Filologer i bibliotek förblir fängslade av blodspår från gammal högblomning, fragment av Wulfilas bibel, lila pergament i Upp... -
Revisitation. Amsterdam är Amsterdam, till och med en decemberkväll finns det blommor av is mot rutan. Hur kan gammal kärlek rosta om koltra... -
I nödens timma. Den kalla trottoaren sticker in genom mina stickade strumpor. Det blåser rakt igenom dem, visslande under dessa valv. Jag be...
