Om att vara det i varat.
Bakom en ek tycks dess skugga säga: hurra! där jag slutar börjar världen.
Jag å andra sidan är så annorlunda som en kväll på stranden med sina rullande småstenar, ty så böjer sig och vinkar mina handflator.
Vinkar och böjer sig gör de och min röst verkar komma från en sten och jag jämför och lyssnar. Ibland är jag lugn och trygg som ett lyckligt barn med sina leksaker. Så kommer mitt rum att vara städat och snyggt.
Jag kommer att dra en gräns som ständigt försvinner. Rita en karta över hur bra jag kunde använda en bullrig miljö. Jag kunde vända mig till världen för mitt gråspräckliga slut.
Det skulle bli ett lyckligare liv.
