Plötsligt händer det.
Så blev dagarna dystra och övergav henne
med blott den ensamma väntan och bönen
och allenast blomningen av hennes långa liv.
Ty det växer i henne drömmar
och hon trodde att hon snart kunde se
gröna sommarfält, nebulosor i höstvitt
eller flyktigt blygt solsken
över eftermiddagens landskap.
För önskningarna i henne växer starkare
med varje sommar som går utan uppfyllt löfte.
Tills en dag efter en lång väntan
då väderleken slutligen ordnade
så att man kunde se undret i hennes ögon:
Utseendet på en klar sommardag.
Det var det ångande, bördiga fältet;
en djupblå himmel över de gröna kanterna
sommarregnets lysande utstrålning
som uppfyllde löftet.
