Bara en besökare?
Oavsett hur verklig människan är så riktas hennes dagar av makter bortom hennes vetskap. Dessa makter kan upplevas som högst overkliga.
Han kommer oanmäld nattetid och tar mitt hus vid hornen. Han badar huset i strålning. Som en lurk ler han enögt med ett ekande skratt.
Jag snubblar på honom i trädgården där han slagit rot. Han påminner om en tysk småtomte och tar genast tappert sitt rymdflyg och drar iväg. Han bara skrattar åt min oförstående chock.
Jag väcker upp Margot och barnen.
"Det är det här vi får leva med", säger hon.
"Varför just vi, finns det ingen grannsamverkan mot detta?" frågar jag henne.
Margot är tyst ett tag, ler sedan lite lätt och svarar: "Se det så här: vi är så speciella att de kommer till just oss. Så vi får nästan känna oss lite hedrade av deras närvaro".
"Jaha?".
