Absurd, barock och bisarr dialog.
- Är det ingen här?
- Ingen som känner dig och ingen som du känner har kommit hit för att träffa dig.
I nästa rum är en man och en kvinna, de är lyckligt samtalande och skrattande. Bland allt slammer av koppar, fat och annan disk. De går nu iväg.
Utanför fönstret är sommarens solljus starkt. Jag går till stora scenen.
- Är det ingen här?
- Spelet är precis klart.
På den mörka, tomma scenen svänger en stor gardin kraftigt, blåst av en vind från fällningsdörren.
Scenriktning: Han är uttryckslös och går ut.
-Ingen här?
- Nej. Det finns inga människor längre. Men jorden, påvilken alla varelser dör, fortsätter att rotera som tidigare.
