Till minne av de franska protestanternas deklaration i exil under EdvardVI:s fribrev. London, 24:e Juli 1550.
Våra fäders land. Där hugenotternas blod tillsammans med kämpande medborgare flöt under bödlars hand.
Låt oss fira den efterlängtade freden, som hade den inträtt igår. Då vi äntligen, i en nära och kär stund, förnöjsamma under den nu varaktigt fridfulla kullen står.
Folket går axel mot skuldra längs huvudvägen. Manifestationen är öppen och offentlig, inget hemlighetsmakeri eller någon hörsägen.
Se där nere i den gröna vilodalen, det vita fredshuset och de medvetna människorna. Låt detta vara vår bön: att bevara kraften som binder oss samman; nästen av stål, de odelade hjärtana.
Viljan att förstå men även förlåta; att se med det ljusa ögat som blott ser tidsbunden sorg. Genomslaget: lusten att leva fredligt tillsammans i en tryggad borg.
Kunskapen: äntligen hittar vi varandra igen. Martyrerna i ljust minne bevarade. Höj nu kampfanan, min vän!
--
Fotnot 1: Det mycket stora antalet hugenottska flyktingar i Storbrittanien under 15-, 16- och 1700-talen var orsaken till att uttrycket refugees skapades i det engelska språket via påverkan av franskans réfugié.
Fotnot 2: Franska protestanter förföljdes i ca 250 år innan de omfattades av religionsfrihet så sent som 1789. Hundratusentals av dem hade dödats, hundratusentals hade flytt utomlands. Till Sverige tog sig bl a hugenottsläkten de Laval.
Lägg därtill att de flesta valloner som kom till Sverige var kalvinister, som led förföljelse i dåvarande Belgien. Släkten Bernadotte var franska katoliker som konverterade till lutherdomen.
