Visar inlägg med etikett Dans. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Dans. Visa alla inlägg

2020/09/18

Vid frukostbordet


Inspirerad av Mussorgskis 'Ballet of the Unhatched Chicks'.


Frukostbordet fnyser genom huset.

Solen faller kraftigt på det stärkta bordslinnet

och den benvita äggkoppen.


Under min sked sticker det kokta ägget fram,

äggskalet spricker upp.


Med det första taget skapades hoppet

om att istället för hårdkokt vitt

se en lite blåare äggula.


Mussorgskis lilla brud

startar plötsligt balett på mitt skärbräde,

tills hon kraschar med en kråka.


Jag stirrade länge på det fina fotarbetet

i porslinet, som om jag var polyfonierna.

Vem vet vad ofödda kycklingar kan höra?


--



2020/06/27

Dimmornas dans


I de disiga, dimmiga gryningstimmarna.


Under den månbelysta vita paljetten

orsakas ett mindre morrande

som går intimt in i den förtrollade skogen.

Tvivlen verkar tunnas ut i daggmossan.


En tunn dimma som glider längs strån

och långsamt lossnar mal och mygg från dessa.

De vaggar som blommor och startar en alvdans

i ett snöigt nät som vibrerar försiktigt mot vinden.


Vinden flyter lätt med i den djupa tystnaden

under månen bland de svarta trädstammarna.


Men sedan blir plötsligt deras danser vilda

och skakar av sig ett starkt vindkast.


De virvlar hand i hand allt snabbare

natten blir även rakare och mer transparent

och står vidöppen med lycka.


Daggen blinkar i månskenet som diamanter

de är alltid svaga bärare av människans hopp.

Räkna igen, hur många hårstrån fladdrar loss;

varva dem och de ligger inte längre i mossan.


Svängandes försvann de ut på morgonen

och upplöstes i den förtrollade skogen.

2020/06/26

Dödsdans

 


Vierzeiler/Quatrain.


O, lättsinniga dans på jordbundna fötter

upphör att vara själ och kropp; bliv fjäderljus!

O, hjärta som dansar där det måste dö,

döden tjusar dig så lätt till dess eget hus!

2020/06/04

Harlekinvasen


En prydnad.


Mot fönstret av tätt trä och på den glänsande botten av fönsterkarmen står min vas - ljus som en harlekin.

Vad som vilar i dansen på dess tår är gröna plommon och bladen av en ormbunke.

Som en påfågelfjäder i solens strålar; vit med den mjuka röda glöden av jordisk perfektion - min vas.

Smal som en ung harlekin. Som vilar, i dansen, på sina tår.

--

Paula Pires - Harlekin (Karlheinz Stockhausen)


Tre mest lästa

Senaste publicerade

Endast

 

UPP OCH HEM IGEN