Knaggliga vägar.
I dagar sitter jag här tyst och ensam
och räknar spåren i mitt ansikte.
Spåren, som blir allt djupare
liksom på en lerig väg där vagnar
med tunga laster lämnat sina spår.
Jag borde tala och du borde lyssna.
Eller så kommer jag att fastna.
Det stämmer; lyssna nu!
d.16:e Okt. 1611. Dags för lite “ursvenskt barbari”.
Vi skulle behöva en ny Hertig Karl
som gör slut på våra kval.
Processen kort med landsförräderi.
Benåda dock dem som visat sympati.
Om att resa sig från ruinerna. d.22:a Okt. 2001.
Spillrorna och rivningen
av varje dag
återvinner han
genom glasbitar och splitter
av kvarts och tenn,
för att göra
en flimrande mosaik.
Märklighet.
Ametropisk ligger han
mellan de stora ljusbollarna
vi kan inte se honom
där han är i otaliga antal
som inte räknas kan.
Strålande stjärnor på himlen
med flimmer ljusår från varandra
fördjupar sig lekfullt i svarta alger
dit han nu tagit sin tillflykt.
Poetens roll.
Idag testar duvan
sina vingar och skalor
imorgon ligger katten
mellan blodiga fjädrar.
Poeten kommer att fortsätta
skriva ofullständigt
ända fram till
lejonets och lammets dag.
Fram till den dag
då fred råder
mellan katten och duvan.
Martin Luther, död 18:e Feb. 1546.
För mig lever du än
i allra högsta grad,
där du är i himmelen
i den gyllene stad.
