Ps.137 revisited.
Du har som en anständig tjänare en helig men till synes förgäves kamp mot elände och orättvisan i gruvorna. En tung lott är att på jorden dväljas som medellös träl.
På bakgårdar och på åkrar är smärtan närvarande av en fruktansvärd strid. Att lära känna vad som länkar människan och trädet samman i deras kramper; men bara när du strimlade vete obetänksamt i dyrkan av solen.
Dagavlönade jordbrukare, tvättande kvinnor och plågade ansikten skiner mot det lutande heta landskapet i snabbljusen. Gult och rött och grönt och blått - alla med en febrig fläck.
Deras slit kunde dock åstadkomma ett varumärke. Sedan uppfylldes Hans passion i dig först, såsom då gröna granträd förvandlades till fikonträd.
--
Va, pensiero fr. Verdis 'Nabucco'
