Överblick.
Förlåt mig, snälla vän, när jag är över luften av denna plats. Bland hoppens mjuka slott alldeles så missförstådd. Där mitt sinne är som trappor, vilka långsamt blir gröna av ung galenskap. Av att se slack ut.
Fokuserar sedan igen mitt bråktänkande så att jag vandrar barfota genom vägens asfalt. Så att jorden kan känna sin tillväxt i brunt, grönt och blått bland vakande ögon och öron.
Kom ihåg ditt fält, dina träd och din himmels vidd. Ditt revir på orten. Och när solen går upp över betongen på morgonen, berör mig igen med varm medkänsla för utsatta små barn på väg till skolan i morgontrafiken.
