En reflektion över 4Mos.(Num) 13-14,32:10-13 & Jos.1-24.
Du kommer från öknen Paran, befalld av Moses på Guds uppdrag att bespeja det utlovade landet, att se dess natur och folk.
Det gavs till dig först att blott se det landet och att utforska det. Att se landets överflöd, dess druvklasar, mjölk och honung. Sedan att tjäna Gud och ditt folk.
Du var tvungen att ge din rapport till ett motsträvigt folk som hade begär till köttgrytorna i Egypten. Men ouppnåeligt var det utlovade landet och i fyrtio år måste folket fortfarande vandra genom sandens öken.
För Kaleb och Josua, två av de tolv, som ville ha folket starkt mot tidens hinder och mot tiden som ett hinder blir löfteslandet en evig verklighet. Men din feghet blir en plåga där du dör i vildmarken utanför det förlovade landet. Förevigt åtskilda.
Ty de som för något syfte hotar sanningen måste alltid komma från Kanaan. Från öknarnas livslösa tystnad där tiden är som syra i ett öppet sår.
