Nattvisa.
Natten sjöng mjukt sin hymn. Knorrandet av tidigt gräs och vårregn blandade musik med melankoli i sina ansträngningar. Stora stjärnor sken klart, strålande obegränsade källor. Luften andas tung doft av en ört som äro känd för jordisk jord.
Mina bröders händer, korslagda som i döden över deras bröst, sover i stillhet och har drömmar om en i jorden nedtryckt undergörande sten. Men deras andliga verktyg för att nå stjärnorna stärktes.
Myriader själar på jorden och i alla världar förvärvade de i detta. Ett långt djupt andetag av glada uppvakningar följde i en dödslös stads högtidliga och ståtliga piazzor.
Rasslandet av ande-vingar samt vindar som sjunga och spela genom mystiska plantor. Osynliga orkestrars intoningsljud som rör sig i takt med de uppväcktas uppåtgående gester.
