En gammal mans slutkläm.
Åren gick tyst efter honom
och hans blygsamma hatt i handen.
"Kom och hälsa på, hörni!"
Men precis som han själv
blev åren gamla och magra
och han blev svag och vag.
"I morgon är pappa uppe igen!"
Och de kommande åren då?
Barnen vill inte säga adjö
och ändå är de lättade att han går.
Åren är snabba som blixtar.
"Då är det dags att säga adjö!"
Han vet att barnen är ledsna.
På ett sätt
var han ganska förtjust i åren
och därför är han ödmjuk
inför avskedet.
Han tyckte inte om allt
hade en del att glömma bort.
Men nu finns det ingen annan väg ut
och barnen har bråttom.
De behöver hans grejer.
"Adjö", säger han till åren.
"Adjö", svarar åren.
