Ett eko av en annan tid och värld.
Ett smutsigt huvud av en vassgudinna. Efter hennes långa sena middagstid ljuder på kvällen rytmiskt den tvåtonade låten hon sjunger. Som ett barns reciterande av alfabetet.
Hennes mörka armar är långa med långtandade gafflar genom den glittrande atmosfären. Strös som stoft över upplyft jord och sjunger fram sin uppgift.
Som hennes sträva men ändå mjuka kropp bygger upp.
