Om dårskap och förnuft. Inspirerad av en gammal närradioprofil.
Gamle Dunder-Pörcy färdas på gatorna
som en ivrig hök med sin jagande själ.
Hans hjässa är hård och den är redan
på ett cirkulärt pendelhjul.
"Fy för att gårdagen var döv
och inte ville lyssna."
Men nu säger han bara
att han ber om en omröstning.
Fast hans ord utmanar heliga kor
och behandlar själen som ett visset blad.
Han berättar om den stora lögnen
om dårskap och bristen på hållbarhet
och han rullar piskan i händerna.
Hans ögon glädjer sig och är beredda.
Dessa människors sinne är trögt, säger han:
"Hurra för mannen som räddar oss!
Det är dumt att bli senila över så kort tid
låt oss glädjas över det vi fortfarande har.
Jag är ännu här och kan rädda er."
Men Dunder-Pörcy kämpade själv en gång
på den sida som han är emot idag.
Nu mumlar han väldigt lågmält om det.
För livet lär sig att bli klokt och att vila
även om du har tappat det.
