Även i brutenheten och avtynandet finns livet där ändå.
En handfläkt bröt vasen.
Den lilla drivkraften
berörde den knappt
varvid det fördolda
ligger kvar intakt.
Ingen människa har märkt det.
Men dag efter dag har de en paus
bitna av den spröda kristallen.
Det gick förbi obemärkt
hur det delade vasen.
Dess vattendroppar
flyter långsamt ut
genom sprickorna.
Blommorna bleknade;
ingen misstänker något -
rör den inte.
Den gick sönder.
Så flytta handen som du älskar
ibland med ett lätt tryck på hjärtat:
då bryts hjärtat och det mjuknar
och du låter dess blomma dö.
Hjärtat verkar vara intakt
det finns där för världen -
men det känns som att såret
växer i sitt fördolda djup.
Det brast.
Rör det inte.