Avbeställd tillvaro.
Boken han läste har glidit ut ur knäet. Tystnad bryter ut som en febersvettning. En vag bild av det förflutna uppstår i honom; o stad, o land, innan jag glömmer er...
Han ser sig omkring utanför, den eviga vyn från gula bergslår honom som ett slag. Han vänder sig bort till det mörka rummet, som snart stängs. "Som en knytnäve i ansiktet är var dags öde." Sedan går han iväg. Detta är inte ett land för drömmar. Gräset är för hårt, bergväggen är grå och rå.
Ensam står han högt på bergskanten: tvinnade träd famlar mot bländande blått. Han famlar efter något som aldrig kommer att komma igen. Bortom och utanför det gråa, ovanför det grova. Där var och en lämning av forntid är en fossil klo. Som klöser.
