En salig viloplats.
Här är den sötaste gräsplätten för en säng. För att i mjukaste slapphet stänga ögonen. Att på intet grubbla, inte heller ha någon längtan, utan blott låta huvudet luta sig bakåt i den gräsiga soffan. Att ligga där still och tillfreds. Såsom spyflugor sitter fast vid sitt sockerlag.
En trasslad klump av moln som fortfarande svävar bakomberget. Allt vaggar dig här, insekter, drönare, högt gräs och växtstammar böjande sig ovanför dig. Liksom flygandet av tröga malar. För dig verkar de som glimmer från vatten, med ett strålande språng.
Och vid ditt huvuds sida står en lugn, okänd vän och vakar över dig. Du känner att det är underbart och är redo att sova i de levandes land. Ty jorden har sin vaggvisa.
