Ps.37:4, H.V.3:1-4, Matt.28:20, Rom.3:24, 2Kor.5:1, 1Joh.4:10.
Dig söker jag, O, min torterade Herre. Genom den stora vida världen söker jag, men hittar Dig där icke. Tiger- och ormliknande är människan alltjämt. Sådana särskilt som de som av djävulens beten lockas och dras.
Ändå är Du avvärjd att vistas i denna världen. Endast i en befriad mänsklig själ är Din boning. Såsom i Luther, stor man och Guds tjänare. Eller Melanchthon, som är Din visdoms flitiga bi.
Min torterade Herre, det är jag inte värdig att Du alls skulle komma under mitt tak. Men Du, O sannfärdiga gudomliga kärlek, närmar Dig ändå nådigt dit! De flesta underbara stunder förnimmer jag klart att Du med Din härlighet står mitt i kammaren.
Med Dina ögon såsom eldsflammor blickar Du in i min ande och förunnar mig att försiktigt med det stilla andetaget andas väl. Därför vågar jag mig genom Dig framtill Ditt mest heliga huvud. För att Du skall ge mig vägledning, mest älskvärda Herre.
