Skördetid.
Min dag lyste upp grödorna av fläckfri majs. Där låg mången blyg kvinnas slitbana på fälten. Där massor av glada daggbestänkta strofer sjungos. När varje bröst med tidig längtan ryste, odlades en rosplantering i min trädgård. Den väntade tills den i drömmar skulle födas till liv.
Mina vänner strömmade fram på samma sätt; hela hundra kvistar, träd och vinstockar planterade de. I slutet av året med höstvattnet, då sådant är i en så salig blandning. De gula lövverken sköter om både blod och guld. När allt mognar som i en bronsform. Där är de i solljuset, där allt är glöd och brinnande liv. Se, rosorna och druvorna! Sena och mjuka. Allt passerar rättvist i kärlek och vänskap.
Deras tid i naturens stilla lugn. Jag skulle inte stanna kvar utan dem. Jag släpper in dem, annars böjer jag mig under deras egen vikt, i gräsets söta dagg. Väl doftande när de avgår, kommer de då snart att falla till föga. På min sida av staketet.
