Limbo.
Sorg, som en mäktig rovfågel väger tungt på mitt hjärta, vilket känns som lera. Och hjärtat rör sig inte heller som det borde. Stirrandet från fågelns lysande dödaktiga ögon har gjort att blodet slutat cirkulera.
"Fågel, stick iväg! Fly! Lämna mig! Du kväver mig! Jag svimmar!".
Men som enda tröst för min klagan, svarar den kråkaktigt:
"Endast dit där strålande fjädrar klunkar i sig sitt azurblåkällvatten, flyger jag. Vet att jag ska kväva dig om du intekan skaffa dig vingar."
