Återkomst.
Återigen skall vi återvända. Så kraftfullt återse platsen som var så potent i naturens blomstring, den där dagen. Där varest en blomsterdoft var så ljuv i den silvriga skymningenatt den lockade oss bort från vägen.
Kvällen som flöt över floder skall vi återigen återvända till. Dit där vi hörde en låt från ett fönster, som med sin underliga, sköna melodi såg på trädgårdens stilla stumhet. Och än en gång skall vi söka den där ena vägen och dess kullsida.
Detta i ett sådant helt av vår strålande starkt färgintryck. Vi skall leta efter splittrade stämmor av ett eko från ljuva dagar, och finna det. Vandrande efter dess mjuka och flytande fotsteg. Lämnade den kanhända andra spår kvar av våran hemlighet? Besjälade minnen från den tiden kommer då att hällas ut i det grönskande gräset.
En sådan mängd lyrisk balsam i ett hartsliknande sipprande. De stora träden kommer att genomsyra sina höga och mörka grenar i vårens ljusa solsken. Dess grönskande löv kommer att ligga i skymning av försvinnande moln.
Allt på ett ögonblick. Just på Tvillingsvägen och vid tiden för solnedgången. Som fullkomligt underbart vänder de förr så olyckliga barnahjärtana till fäderna samt varandra. För att där åter tas upp i dess famn och få tröst och ro.
