Grönt.
Salladskålen är också grön.
Hon ger upp allt för grönt.
Skam öppnar henne
och visar hennes behag.
Den här intima klädkartell fällan
runt stammen sprider sig
så snart hon kommer upp
ur jorden, enbent och vädjande.
Vatten är det första
som hon borde få.
Nu får hon det.
Lättvindigt frågar hon
var någonstans det finns ljus.
Om du nu vill vara
så extravagant
att svara henne.
Mörkgul sol kommer
att kyssa henne troget under dagen
medskyldig till den vågiga saken
av att be och ge,
till berömmelse och fall.
Men salladsskålen trivs,
den är lätt, den är grön.
Hon börjar sjunga
av järn, färska fosfater
och allt som gör gott för henne
medan hon blir öm och ätlig.
Salladsskål grön
sparkar upp sina fällor,
moder jords stolthet.
Hon är trots allt
den enda under solen
som kan få det rätt.
Den enda som kan
göra flamenco
så flamboyant.
