En betraktelse.
På landsidan står askar i rader jämte den långa, böjliga ängen. Ängen med dess långa, svaga häckar, där det gulaktiga vattnet plaskar, vilket också flyter upp på vägarnas kanter. Damm av aska faller ned i dess närhet.
Det är som om hösten dykt upp i ett enda slag. Bältet som täckte henne med mörka, torra stenar brister och fram glider sand och gyttja på bleknande gräs och stjälkar. Fram bryter förvandlingen obehindrat.
Låt också mina drömmars översvämning rusa fram! I detta bleka landskap.
