På den tiden då det farligaste man kunde möta i skogen var ormar.
Jag hittade honom sömnig i värmen
Bland damm bredvid ett kaninhål
ihoprullad i tystnad i lösa veck.
Det var vid middagstid
i en grop på sluttningen.
Jag såg den i solljuset.
Huvudet var spänt som en sträng.
Jag kom ihåg hans känsliga sätt
såsom munnen hos en gäspande katt.
Jag slog honom med en tung gren,
den drevs djupt ned i stoftet
och såg livets höga värme
i svansens döda pärlor
vilka långsamt sipprade ut.
När den lätta vinden bleknade
bland kullens vilda korn.
