Generationsmöte mellan barn och morfar.
Ett barn i gång med de första oförskämda lekarna. Världen växer ut som ett blad . En värld som aldrig blir som förr igen. Jag ryser. Jag blir gammal under hennes nya år. Hon föråldrar mitt liv med ekorrliknande andetag.
Denna spröda härlighet som mäter min nedgång. Det här barnet och allt vad det en gång skall axla. Men närmast reflexmässigt gör vi vad vi tror att vi måste göra, efter som så många andra gör det:
Planterar nya skott i en skog, som vi aldrig får se
