Om att hitta en sista viloplats.
Avsvimmad av värmen föll klagandet ned på de lugna grenarna. Rörelsefritt där hängande, medan skogen andas i otroliga intervaller. Nedtryckt sav ligger i bittert tidvatten. Beskt smakande safter rinner av från de bittra örterna. Dagen går mot sitt slut.
Under de orörliga träden sökte svagheten sin plats. Den satte sig vid min sida och andades förebud i mitt ansikte: sorg, den väldiga frågan i mina nedsänkta ögon. Den konverserade med min själ med livlösa ord. Kvällssolens mogna strålar vibrerade i glödande vitt. Ripan i skymningen, skyddad av grenar och blåa blad, tog flykten till sitt bo.
Med listigt lugns tysta styrka gömde jag mig i mossen vid solnedgången. Dess bädd vid sluttningen godnattsjöng mig i min trötthet. Under vågorna låg jag snart i ett bad med mystisk andedräkt. Och från mina öppnade vener sipprade blodet mjukt och långsamt ut.
