Tidväxling. Passage.
Hjärtat dolt och bortvänt från de yttre tingen. Anden vaknade på nytt till liv vid sin nattliga födelse. Till det vidsträckta där det för alltid glöder, jordens stjärnsjäl. Där helt i primal ekstas inom hennes djup, där festandet aldrig tröttnar.
Denna uråldriga skönhet lyser fram: varje tanke hos mig är ådran igenom henne, med sin eld. Alla mina tankar är massor av utandat liv. De andas åter in i mig, hjärta till hjärta är de allierade. Deras glädje lyser klart och brinner fritt.
Men när morgonens klocka klämtar slocknar lågan och världarna får åter delas.
