Möte. Distans. Dissonans.
Belysningen för mina närmaste timmar upplystes i detta ögonblick av drömmar. Dessa blomstrade i en festlig sal där varje glans sken starkt. Mina kommande vårflöden och mitt dolda behag brusade i melodiska strömmar.
Jag blev där bländad av ett leende vars andedräkt skrämde mig till ett lysande skratt. Och ögon som väntade på migstod med glädje borta där, i sin längtansfulla blick. Men förgäves strävade jag dithän som blott irrande och darrande. Stapplande, steppande i dumma rytmer i otakt med livets recitativ.
En skugga av en före mig och en efter mig begav sig av. Följande ett brinnade ljus från hall till hall till en annan sal. De brinnande ljusen i salen vid deras ankomst var avtagande. Speglarna blev till dimma.
Längtan skakade samt skälvde och musik erövrade nu ljudbilden. Som om man blandat in i de lägsta oktaverna med detta tysta kval och högre toner med dess oro.
