En absurdistisk miniatyr.
Tänk att missa marschen
i denna tillbakadragna värld.
I förgäves unkna citadeller
som inte är muromgärdade.
Hej du, Wilfred Owen!
Protestanters bly
är som ett rött nötkött
alltid närvarande i vårt beteende.
Professor A. lämnar sin hund
ensam och svältande under helgerna.
Med lim från ekarna
framför brodersbyggnaden,
klistrar man in deras ansikten
som vore de turistaffischer
på ytterligare vag grund.
Två gator längre ned
matar studenter duvor i parken.
De blåser ett sista bloss
högljudda, stereofoniska,
trogna all sin vettvillighet.
Det är sådana tider nu,
hördu.
