Duett. 2-in-1.
Taggad
Himmelens horn blåser blått
över skogsdungen.
Den lilla bäcken blänker svagare nu.
Dess kalla silversmuts mellan spökträden
sköljer över det prasslande gräset.
Vinterns begynnande kraft
ligger inte i den vitbrända veden
ej heller i dimman tidigt på morgonen.
Mina händer är fortfarande varma.
Jag knackar på marken för gräskraften
att kunna blanda dess element
till dikten åt dig.
Med solen kraftigt vikandes mina fingrar
under de döda träden.
Flytande drömmar
Drömmar flyter bakom dina ögon
i sömnhavet.
Vågorna hänger tålmodigt med
och gapande musslor gäspar.
Slaka klockor viker tiden
sekunder ställs mot väggen.
Sängen suckar, lämnar ryggen,
slappnar av armarna och stirrar in
i den återvändsgränd
mellan dröm och sömn
där vi känner varandra.
Verkligheten blir vatten
och vi måste glömma
dess sjunkande röst
till dess vi vaknar upp.
