En krönika.
Från den bördiga torven i Tollund
hämtar de en sovande man.
Sovande, svart i utseende
med en sovhatt av läder och jord.
Bladen blir snart mossa och jord,
dina ögon likaså.
Vad säger din envisa mun nu,
vem har kysst jorden så länge
som denne man?
Öppna ögonen och se igenom
de utvaldas glädjesorg.
Hans dödsdans
framträdde långt före
mystiska cirklar från marken,
ringar från de forntida fäderna
säsonger vacklandes, lutandes
som utbrast i grön fertilitet.
Här kretsade dansen runt honom,
röster som ropar från jorden och vinkar
och efter invigningen planterades han
med grönt vetefrö, gömt i jordens djup.
Och han sov genom årstiderna
i den fuktiga myren i Tollund
som dog först i det nya ljuset
när den svarta marken lämnade honom.
Bladen blir snart mossa och jord,
dina ögon likaså.
Vad säger din envisa mun nu,
vem har kysst jorden så länge
som denne man?
