Naturens ljud.
Jag bjuder in en liten fjällfågel
för vilket jag bad om länge.
Från de tysta nätterna
hörde hon mig till sist
och gjorde om sitt utseende
i en disig mantel.
Hon kikade ursprungligen bara in
liksom en spejande bergssamojed
till min plats invid träden.
Senare sjöng hon för mig.
Ibland på våren,
ibland tidigt på hösten.
Hennes ljud skriver symfonier
till fladdrande fontäner.
Då slänger jag henne
generöst över mina axlar,
hennes tårar droppar ned
över dem.
Jag känner att hon sticker
över hela kroppen med sina klor
och jag slutar aldrig höra henne.
Åh, "de små människorna"
är så avundsjuka på mig.
En gång satt hon
i en mjuk grön karusell.
Djupt i skogen finns tillväxten
och grannlåten samt granlåten.
Som exempelvis i "fyra årstider"
ur hennes tonva
