En betraktelse över Heb.11.
Vi har inget varaktigt hem någon annanstans
Vi väljer heller inte vårt hem här på jorden
Men från det hemmet gör främlingen sin gråtstart
En beröring, en smak, en doft, en kär röst
Oro, en blick från ögon till bankande hjärta
Pilgrimen skådar ut genom världens fönster
Ett träd bredvid en grind; många sådana träd
Vi tar en väg för att hitta vårt eget
Att söka efter en stad. Är vår stad platsen?
Vi älskar vårt land, men söker dock ett annat
Vi får en äkta maka eller maka genom Din nåd
Ett hem och barn vilka vi kallar våra egna
Bort har de har gått för att finna sitt egna
Vi söker fortfarande, vi fortsätter
Ibland i skuggornas dal: Herre, Din hand!
Ibland på bergens höjder med gudomliga fröjder
Vi är pilgrimer länge - ända fram till paradiset
Vandrande fram likväl på sargad jord
För hem, för ett löftesland och löftesuppfyllelse
Må vi stå upp, vårt kött och blod upphöjda från stoftet
I den första uppståndelsen av de rättfärdiga
Inte längre något konstigt, med pilgrimer då
Våra återförenade familjer kan sjunga tillsammans
Inte längre ensamma då på vår avslutade pilgrimsfärd
Allt gott som följer med på verket för dig, vår Kung
Finns samlat i den nya himmel och jord
Ett evigt hem, allt i kristall, utstrålar ditt Namn
