En flotta skonare lämnade mig
Strandad där ingen sand fanns
Mina ben svänger brett från kajen
Grus. Sten. Havsväxter.
Vatten. Salt. Saltvatten.
Fiskmåsarna trumlar i luften
De cirklar som dansöser i klänningar
Den enda ljuset de ser är sina vita vingar
Det finns fyra stjärnor ovanför mig
Hon är en av dem. Hon faller ned från skyn
Kastar sig och gör sedan en liten dykning
Ytan för luft framträder med huvudet först
Hudskal. Hon glider ut ur luftens eteriska händer
Det kalla stjärnbarnet, född så mycket vackrare
Än dammens salamander en morgon i Maj
Vackrare än min hund som simmar
I viken bland stingande medusor
Mitt huvud är ett som loft av klockor
Som klamrar sig ut ur tidssekvenserna
Och jag hör åtta miljoner bönder hejandes
På detta stjärnornas spädbarn
Som djupt andas in i sin satinhud
Ropandes: "Värld! Värld!" till måsarna vid midnatt
