En infallsvinkel.
Längs dammvägen i den vita sommarsolen
fick jag syn på en främling.
Passagen var från den stora västanvinden.
Hans svarta ögon glittrade och gladde sig.
I skräpet av ångest och tvivel på mig själv
som en av gudarna och människan övergiven
och medan driven av minnet av gamla Trangen
hatade jag honom i mitt hjärta.
Dimmiga var nu hans avlägsna ögon
som avslagen dagg
när han plötsligt räckte upp handen stark
och gjorde en stridsgest, som jag kunde se.
Spikens röda låga.
