En resa genom avstånd och tid.
Vi skyndar oss med stjärnsnabb hastighet genom natten över silverkanaler med hjälp av bilbelysning längs vägarnas lågor av vita trädstammar.
Avstånden vi tillryggalägger är stora men märks knappt. På klockan är det fortfarande mörk tid. Ingenting tuggar tidsom fictionsguden vilken flyr på alla fyra i boken.
Han tappar sin huvudbonad på samma sätt som jag skyndar mig fram till mitt antika ursprung under det närmande slutet.
Hur gör sig tid och rum gällande då jag var stund förnimmer mitt blodsband till mina antika förfäder? De färdas och lever kvar genom mig.
