Skymningstid.
I själens skymning blir kroppen ihålig
Resonlighet hemsöks av åldrande
Ett slut utan någon början
Sjukdom kommer snart att vinna utrymme
I den sköra kroppen med uppätna sinnen
Det tomma, stirrande bleka ansiktet
Ingen kroppsvärme, men dock feber
Fortfarande svaga tecken på liv
Men ett svagare liv utan virilitet
Ty ljuset har redan dött
Lampan har slocknat
Hon har obotligt skadats invärtes
