Om sökande och finnande.
En skattletare med sitt sakkunniga öga
sökte på vår livsstrand efter en raritet.
Hur hoppfullt strosade han inte omkring;
högrest och stolt, men gick dock bet.
Bland snäckskal sparkade han runt, förgäves.
Besviken och tyst gick han hem således.
Mitt hjärta slår nu långsamt, min vän.
Ändå sjunger jag nytert åter igen:
"Bryt fram vågor, vindar, bris och slag!
Tills en pärla från en musslas skal en dag
även här kommer att flyta stilla i land.
Ett fynd värdigt denna sköna strand.
Så att det ingenting är värt att ljuga
om den skatt som verkligen heter duga.
Som vi förväntade oss alldeles för snart
men som dök upp i sin egen fart.
Jag vill mig aldrig från havsutsikten vända;
den får mig att se klart till världens ända."
