Förvandling

En reflektion.

Vi visste att tiden

så nådeslöst förtär

som en armé

av hungriga larver

tuggar trädens blad.

Men inte att den så plötsligt

skulle avslöja sig

i detta ögonblick av ro

med fantastiska fjärilar

i vår soliga stad.

Den unga flickan

En euforisk dos dopamin.

Vad kan anden tro?

Hela kroppen och själen

omfattades;

jag blev kär.

Studera det noggrant.

Vi är en, men vi är också fler;

berätta, de som vet.

Ibland behagligt att vara två.

Ibland betungande.

Idag hoppar jag på stranden,

mina ögon är varken där eller här.

"I only have eyes for you".

Mina tunna armar

flaxar fram och tillbaka.

En fågel är min kropp,

mitt fågelblod redo.

Björndansen

En märklig dans. Det är även namnet på en dans som förekommer bland Ute-indianerna.

Saktar dansen ned i hjärnan?

Vad fick människan att tro

att universum stannade upp

i dess dans?

Det stora hjulet

vrider sin axel när det kan;

jag behöver livsrum för att sjunga,

en plats för att dansa.

Och jag lovade mina öron

att jag kommer att sjunga

med björnarna och dansa med dem

för nöjes skull.

Eftersom de är mina vänner.

Jag har sett hur man glider

nedför en kulle från ett isblock.

Eller stod det i en bok?

Förnöjt erkände jag:

tama björnar gör oss sälla

på samma vis, minst två gånger.

På samma sätt.

Titta hur obeveklig

björnens dans är,

som vet att vara sällsam överallt.

Jag ville kasta min skugga mot månen

medan mitt blod hoppar

med en ordlös sång.

A1, en lärare som jag inte hade,

kräver god danskunskap.

Att träna tårna

efter vad ens tunga befaller.

Men vad jag lärde mig där,

hos björnarna,

var att dansa ensam.

Att inte vara den stelnade rörelsen.

Jag snor den här låten

från en man som heter Yeats;

jag tar den och ger tillbaka den.

Eftersom andra låtar, en annan puls,

tonar i min inre värld

och springer iväg med mig.

Ja, det låter ganska så illa för mig,

ser ut som att irländsk polka

inte är något för mig heller.

Så, nej, kom med här nu

för att kunna förstå björnars dans

- och Yeats.

Omedelbart/"Hjärtat är en trasa"/Död-Liv

Nu du. 3-in-1.

Omedelbart

Åh, för mitt liv

att leva tyst därborta.

Ej som nu

i detta stökiga rum.

Mitt hjärta hamrar

av skräck

runt den fjälliga dagen.

Hur svårt är inte dess hån,

hur högt skrattar den inte.

Tystnaden är runt mig nu,

tystnaden så mörk.

Vinden blåser mjukt

och stilla.

Åh, att leva mitt liv

lugnt och långt bort.

"Hjärtat är en trasa"

Hjärtat är bara en gammal trasa

hackad av taggar på granens grenar,

i vinden förblir det en klaff.

Hjärtat är som en smutsig gammal trasa

som håller hårt fast vid dagarna

tills det splittras itu en dag.

Dess bultande och hamrande

kommer då helt att upphöra.

Död-Liv

Så då blir slutet:

spikat i en brun, lackerad kista,

till kyrkogården mot åsen.

Det kommer bara att finnas ben kvar.

En skalle full av grus och sand

kommer att se om det fanns hjärna.

Hjärtat, så fullt av ärr,

kommer kanske att förstelna

och ge en fördel mot döden:

att det i slutändan är osårbart.

Jag står åter upp.

Stadsfolk

I tiden.

Vårt stadsfolk är nu mästare

i sitt delikata ämne.

De står och går här i staden

med säcktyg och kostym;

går med glänsande ansikten,

tillfredsställda dödgrävare

mellan betong och stål.

Även om ibland sex kryper fram

från ett drunknat tvåmansskrot,

så har de varit medborgare här länge

och rengör efter sig, på plats.

Vad och var du än är

Huttlande hemsjuka.

Tillsammans med den glesa längtan

till mitt hjärts gyllene glädje

har försvarslöst i vinden vit

smärtan och vintertystnaden luftats

vilken hänger från dina ögon

i långtråkigt blågrått till det.

En hemlängtan

för att inte kunna hitta dig

i detta land av omedvetenhet

av småaktiga förvrängda klyschor

som suger musten ur var sund själ

och dess sorgsamma fromma helgon.

Jämmerjul

Yahshua (Jesus) föddes ej i Dec. Det är ej Honom utan "någon annan" som"firas" 25:e Dec. Nödrim.

Lejonet av Juda stam

ärar man ej

med christmas ham.

Nej det vore

spam och skam

att så smäda

Guds dyra

offerlamm.

Inget i sig mot

lille nöff nöff.

Bara det att

tomten är en bluff.

Tomtar och blot

passar inte in där

i Jesu sfär.

Ty julens

hedniska ursprung

är till besvär.

Kallbrand/Eurokommunism/Ligga steget före

3-in-1.

Kallbrand

Vem har ansvaret

(som en jägare för sitt gevär)

för sig själv?

Jakten är lång

och talar kallt.

Kallt gevär

i jägarens händer.

Eurokommunism

Se upp för den ljusröda uniformen.

Vem kommer att skydda dig

från enhörningen

om du blir vän med honom?

Ligga steget före

Husen faller samman

som genom en trasig trampolin

för att aldrig se solen igen.

Prognos

Urtid. Nolltid.

Från den tidlösa dalens hand

föll skuggor över tiden;

kanske kommer jag aldrig mer

dit där gradskivan

spänner över samlingsplatsen,

lägerelden och bukten;

aldrig mer till tall- och silverträden.

Se, flamman i gryningen

genom spektrumet

av en stigande Kap-sol.

Påminnelser som snurrade runt

mellan skalorna

från en näktergals sång

eller i det mjuka, fluffiga

ljudet av ett silverblad,

lagd genom alla åren

mellan gulnade sidor

i en bevarad gammal skrift.

Dessutom den bittra örten

som droppar och droppar

över kanten på en kopp.

Skal

Skalmänniskor.

Mellan sömn och sömn

är den lilla asken

i djuphavet

plötsligt stannande;

är du ett brett skal

av pärlemor

som suger in mig,

kryper upp i dina spiraler

helt skyddad från havsdrift,

för att du älskar mig.

Och som vi sover,

vi svänger,

vi fluktuerar århundrade

efter århundrade

odödliga

mellan blodröd fisk,

sjöstjärna och anemon.

De små liven/Malen

2-in-1. Två texter om välvilja och vänskap.

De små liven

Välvilja.

Jag sitter still och lyssnar

hur i mörkret,

utanför fönstret,

de mjuka malarna

svagt dunsar därpå.

Det blir till

att stå upp med en suck

och släppa in malarna.

Varför skulle jag ogilla dem?

Ty vad gör jag själv

när jag letar efter ljuset

och oförtjänt

släpps in i värmen?

Malen

Medvetande.

I mitt rum

dansar skuggan

tyst mot väggen.

Natten är kylig.

En vit mal runt lågan,

en smalare cirkel

runt omkring.

Vet han, liksom jag,

hur fåfängt

och förgängligt

det här flimret är ?

Vi är stoft

Om litenhet, förgänglighet och förändring.

En höststorm blåser vilt

utöver den västra banken

och solljuset

blir en sorglig, ockergul disk

som svagt lyser igenom

de tunna gardinerna.

Nu är allt sorgligt och mörkt

och ekbladen faller

på lugna gator och i öde mark.

Bildäck trampar på asfalten;

och i guldbuntar

av guld och brunt,

packas eklöven ihop i trädgårdar.

Eukalyptusfältet

blev smutsigt grönt

och från öst blåser en vind

av rasande ruser

samt doft av moget vattengräs;

ordet står fast:

"Vi är stoft".

Sandkornet

Ett liv vid havet.

Tidvattnet kryper redan in igen,

krullar sig runt högar,

anklar av sand och svep,

med ständigt ökande vändningar

då solens värme stålar ut.

Ganska så omedelbart

och i största möjliga utsträckning

kommer jag att sova intimt

längs hela jorden, hela natten,

och med ögonlocken vägandes

var sandkorn som ständigt

rullar fram.

Gungade och långsamt

i sin vandring, som en dröm,

där den hoppas på nya länder,

outtröttligt letandes sin plats

under ett lugnare hav.

Småpengar

Om klingande valuta.

I mig kretsar kunskapen

som sovplatsen

sniffas fram av en hund

från hans smärta.

Han, man, som jag:

krona, mark, franc, gulden,

pesetas, dollar, rand, rupier -

vi är alla klingande valuta

och vi är förändringen

i Guds gyllene pund

och dess vågskål.

Myntet är dubbelsidigt,

med bild och värde

sida vid sida,

ljudande smärta,

så klirrar min smärta

mynt mot mynt

och kunskap tung

på varje prägel

att alla har en rörlig växelkurs

och inköpspriset

är en konstgjord glädje.

De Profundis (Till Capt. Beefheart)

Don Van Vliet (Captain Beefheart) d.17:e Dec.2010.

Jag ligger under allt

som rör sig i denna sjuka vuxenvärld,

vad skall man köpa?

En sju-benig drake är denna

vansinniga tillvaro

som stirrar på våra tankar,

blek och full av glaserade ögon.

Natten är en spegel:

ytorna skrynklas långsamt

och från strypande djup

sticker ett slemmigt huvud upp

med två ansikten;

rasande, intrasslade

i en tuppfäktning.

Dagen är en bluff:

blott en bläckfisks

neonkött dröm.

Betong och träsk

skakar hand.

Vi köper det inte.

No deal.

--

Captain Beefheart - The Dust Blows Forward 'N' The DustBlows Back (1969) [Poesi]

Captain Beefheart - Further Than We've Gone (1974) [Musik]

Captain Beefheart @ Artnet [Målningar]

Strandad

Inspirerad av Saints gamla hit "Stranded" (1976).

Efter en lång resa

blev han strandad.

Nu ligger vraket

på stormsand

och varje broms

kommer och lyfter benet

och varje brännare

spottar mot det

havets salt.

En bitter paus.

--

The Saints - (I'm) Stranded (1976)

Den vackra gamla flaskan

En annan historia om ett "vackert fynd". Flaskorna funna på en soptippnågonstans i Nederländerna.

Grön chutneyflaska

med ett sekel av damm,

grus och rostfläckar.

Ingefära buteljer med

glasyr från Kina.

Rostat och raffinerat

i gula, heta ugnar.

Jag vet att flaskor är som bröd

för funktionshindrade

och fattiga människor.

Mödan och nöden

i att framställa dessa produkter

och den lilla lönen fördenskull.

Hur är det möjligt

att detta

är något vackert för oss?

Templet

1Sam.1:1-20, Luk.1:26-38, 2:21-52.

När nazaréflickan stod upp och sjöng

om det oväntade livet i hennes knä

var hon plötsligt profetissa,

nästan en hämndens gudinna:

Han har skaffat behörighet till värn,

en ödmjuk tillökning

och nu kommer genom tiderna

alla att kalla mig välsignad.

Hon var glad över

den tidiga befruktningen

såsom Hanna

över sin sena fertilitet:

Fiendens båge är trasig,

de stolta som reser sig upp faller ned

och i mitt öra hörs aldrig mer

något hån från Peninna.

Så hon, räddad från hån,

och hennes Son, knappt från bröstet,

fördes tillbaka till Eli i templet

för att kunna tjäna sin livgivare där.

Men senare vid påsk i Jerusalem

utfrågar tolvåringen lärarna och undervisar dem.

Hans mor letade oroligt efter Honom

och fann Honom, full av kärlek - och smälek.

Han gick för att bo hos henne

underordnad och nöjd, i den lilla staden.

Hon sparade till en tempelresa år efter år

och för att ta med en klädnad till sin Son.

Hon kunde leda Honom till ingenstans,

ta Honom till ingenstans.

Han var och är alltjämt i sin Faders hus

- alltid och överallt.

Skiljelinjen

Demarkationslinjen. The times they are a-changin'.

En sak är sorglig och får mig att klaga,

ty runt jorden simmar alltid en dimma;

förändringens vind som ej vill försvinna.

Ljuset på himlakroppen: en förändring

i att vara och inte vara och att varje sak,

själar såsom blommor, flyter till det riket.

Där det är vitt och tyst och dock lika.

För som alltid i slutet av året

flyger flyttfåglar från landet med gråt.

Med fågelsången från hög himmel

hör barnen på gården ryktet

om förändringen.

De ser och säger:

"Sommaren är över - kylan kommer".

Skiljelinjen går i molnen bland fåglar.

Så här går allt över och förbi.

Kelippot

En dold mörk aspekt av tillvaron.

Krabba äter krabba,

som äter krabba,

stor som liten,

stark som svag.

Hummer skrämmer

tentaklerna hos

en havsanemon,

dess känslor blott,

ty ingen hjärna.

Masken i magen

äter bananflugor

som flyger

för att flyga.

Krossad kackerlacka;

huvudet är av,

kroppen lever.

Men havsanemoner

har inga hjärnor.

Smärta är en knådad klump

som utsöndrar en lukt

söt men ruttnandes,

nedtryckt,

ned och ner

till havsbotten,

död med trälock på.

En havsanemon

har ingen hjärna.

Skalbaggen

som vi trampar på

i sitt kroppslidande

tycker att det är bra

när en jätte dör,

men krabban

äter lugnt krabba,

och en havsanemon

har ingen hjärna.

Och människan

äter människan,

äter till döds,

äter stort,

vit som svart,

svart som vit.

Var skulle människan vara

om inte där

på havsbotten?

Lägg ner ett kors

i Kaphavet

och det gröna havet

och det blå havet

och det stora havet

och Röda havet,

och i Döda havet,

men havsanemoner

har inga hjärnor

Vinterhav I Självspillan Kadaver Vinterhav II

 4-in-1.

Vinterhav I

Vintern här vid havet

är grym

och ömma benet är vitt;

vind och regn

visar ingen nåd,

snöstormen rasar vit

över det vilda havet

som bryter is

med en förkylning

som svider i benet.

Självspillan

Han sitter i vintersolen

och hackar och skär

med den vassa kniven

genom gammalt skinn,

förhårdnader

och ihågkomna strider,

djupare, tidigare, senare

genom sena och ben

och slutligen sticker han

bladet i den mjuka

själens märg.

Och ringer med hög röst

för sig själv.

Kadaver

Dessa bara, ätna ben

ber om kött,

men jag har ingenting

att ge dem.

Åser deras skallighet

som ej länger täcker

senor, muskler eller blod

inte heller smärta, acceptans

eller ödmjukhet.

Bara denna slaktkropp

av bleka ben, ouppfyllda

som förstenade drömmar.

Vinterhav II

Havet

kan inte läka.

Havet

går sönder

på egen hand.

Kust, stenar

och vandring

vinglar henne

fram och tillbaka

i sina egna vågor

och låter kylan

blåsa sina isande vindar.

L'Adolescent Elancé (Den smala tonåringen)

Inspirerad av Ferdinand Richards gamla dänga "L'Adolescent Elancé" från 1981.

Bakom blekta blå jeansbyxor

med nitar och enhetlig T-shirt

finns fortfarande

den andra, djupare, sökningen

efter en egen identitet.

--

Ferdinand - L'adolescent Élancé (1981)

Sött och surt från dig till mig (Till Bridget Bate Tichenor)

 

Bridget Bate Tichenor d.20:e Okt.,1990.

Den obekväma känslan av att veta säkert,

att i missförståndet driva nedströms,

det usla partyspelet, den långa resan

till spruckna fönster och lösa stenar

från ett raserat hem.

Tvingande konstant suddiga samtal,

fransarna, andedimman som sveper ut

genom stentröskeln, som letade en gång

efter varifrån det först utandades.

Ty ursprung bestämmer art.

Jag insåg att det var döden jag påbörjade.

För den som överlämnar sig till detta omen

känner hjärtat krympa i det astmatiska bröstet

och i det lägsta tidvattnet talar den håriga munnen

en kvinnas oförenliga ord.

Saltet, de molniga ögonen sniffar tillgivenhet,

på näbbets insida, det övergivna huset, sorg;

ögonfläckar fulla av klädda tårar ser blott ömma ut

i bränningen runt grottan bebodd i århundraden.

Masken faller av.

Ett hus med mitt födelseår

Om att tvingas flytta från en gammal boplats.

JAG: Hallå?

DU: Strippad på pälsen som en mink,

åldrad till en regnfläckig gavel och ett murket trä.

Försvaret är försummat.

Men du står där lugn och fast på din plats.

JAG: Du gjorde bra ifrån dig. Och jag då?

Du blir tyst.

Mina fönster ser fortfarande ut

över ett milt och vårdat landskap.

Grundstenen låg väl på den tiden,

då konstruktionen avrundades

grundligt och strikt enligt byggplanen.

Huset tillhör fortfarande oss

och kommer så att göra,

även om det blir gammalt.

När hyresvärden håller inventering

hänvisar han till objekten på en lista,

spårar noga deras tillstånd.

STYRELSEN: Något tråkigt,

men det är normalt, en del av åldrandet.

MEDLEMMARNA: Något tätt ihopsatta,

men ganska väl omhändertagna.

Fötterna flyr ibland fortfarande överraskande,

händerna är förvånansvärt skickliga.

Förstå att du är lätt försummad

men tillräckligt, skall vi säga,

för de uppgifter som ödet tilldelat.

Ödet, ja, denne ironiske människokännare.

GRANNEN ULLBORG: O, arma hjärta!

Dessa rum fulla av svek!

Delad kärlek och splittrat äktenskap!

Kalla på en arkitekt utan dröjsmål,

en murare som kan reparera sprickor,

snickare, målare, men särskilt

en rörmokarexpert inom sitt område,

med erfarenhet av att upptäcka en läcka.

Vid denna punkt ser hyresvärden from ut,

knackar och kammar meditativt på artikeln"renoveringsobjekt", gör anteckningar,

rensar halsen och tittar sedan åt andra hållet.

HYRESVÄRDEN: Ja, nej, du vet . . .

livslängden ökar numera, det är svårt för oss alla.

Utgifterna nu då, till detta arma hjärta. . .

jag fruktar. . . att det ligger utanför vår kontroll.

Styrelsemötet är därmed avslutat.

När han lämnar får jag panik

och gör min egen lilla summering,

väger tillgångar mot skulder,

mäter och justerar.

Försöker förgäves, ty mina inkomster,

så magra och ändliga,

och mina skyldigheter, skulder och önskningar

balanserar ej mot de ökade hyrorna.

Huset tillhör fortfarande oss

och kommer så att göra,

även om vi inte kan bo där.

Det eviga solljuset

Mal.4:2. "Nådens sol, så härlig och blid" (Ö-viks kyrka).

I himlavalven finns

ett fantastiskt solljus

som skänker frid och fröjd,

samt gör förnöjd.

Hos detta finns inget förtryck

icke något minsta betryck,

ej heller nöd eller brist på bröd.

Nej, av övermåttan

giver det oss av sitt överflöd.

Jag står vänd mot denna sol

i min nya, rena, vita skrud.

Rättfärdighetens nådasol

som ock går upp i mitt hjärta.

Ära vare treenig Gud!

--

Aage Samuelsen - Hva er verden uten Ham?

Livet

Inspirerad av Bill Gaithers gamla låt "Because He lives".

Du, då, min första kärlek, ska vara min sista.

För bara du var ivrig efter att ta emot

den trötta flyktingen, som hade kastats

åt sidan, och som var för trött för att tro

att allt hade givits åt honom.

Sedan du mirakulöst sprang upp djupt inifrån

och satte min själ på den sanna väg,

blev det förtjusning än en gång:

O, ljuva musik, i vars mystiska regioner

jag känner mig fri igen!

Fri att vara vad jag är här för att vara,

att leva, att sjunga, att andas

och med varje djupt andetag

av din rena luft, känna glädje och smärta.

Det är bara vaga skuggor av allt vad du ger

i en fullständig harmoni mellan liv och död

och återigen liv.

Tack.

--

Because He Lives @ MELC, Lindsborg, KS.

Tvetola

Synnerligen otillbörliga ting.

Samhället bjuder på anonymisering, förstående rapportering och inne i texten i slaskmedia står det att den intervjuade är man, under hormonbehandling, knarkar, får vredesutbrott och har mördat föräldrarna.

Vi är på väg mot en lösning på detta. Eller? Perversion och inkompetens borde inte få bestämma samtalstonen i landet, inte få marschera på gator och torg, inte få tillsätta regering, inte skapa lagarna, inte finansiera sig med landstingspengar. Men det är vad som sker.

Från polisen kommer som vanligt en idiotisk kommentar: "Kan vara bedrägeri". Kan vara lätt småroligt att det finns personer som ännu inte insett att en textrad kan vara författad av vad som helst som påstår sig vara kvinna. Men inte för poliser som inte kan lagboken utan måste sätta sig ned och tänka. Kan vara inte lika roligt.

Och den samlade bilden? Att vi kunde vara av med en hel del personer och ingen skulle sakna dem. Inte så man gör nuförtiden förstås. Så bättre att hitta något i lagboken och göra sitt jobb, polisen. Bingo, Östtyskland, har tappat lite sting senaste dagarna han med. Bra så långt i förfallet.

Blocksberg

Om otäckheterna uppe på Brocken, Sachsen-Anhalt. Se till så att du inte blirett blockhead på Blocksberg.

Genom Blocksbergs riffraff

är djävulen lös ikväll.

Han kittlar än här, han fnissar än där,

han rullar stjärnor isär.

Vid Blocksbergs hundstjärna ljus

tuktar Satan sin hund under en lund.

Vid Blocksbergs midnatt

krullar sig svansarna av djävlarnas skratt.

Innan dagning

Jag njuter den solklara dag.

O, skimrande glädje, sedan flöde

från denna klara, gyllene dag;

mitt hjärta är öppet och törstar

här på sin väntande stig -

en skugga, vagt rörande sig

bland de ljusare nyanserna.

Fortfarande tveksam och rädd

för ljuset då mörkret bleknar,

men ändå passionerat längtandes

till dig och din kraft,

skakandes, bävandes

av varje karg timme.