Ett liv vid havet.
Tidvattnet kryper redan in igen,
krullar sig runt högar,
anklar av sand och svep,
med ständigt ökande vändningar
då solens värme stålar ut.
Ganska så omedelbart
och i största möjliga utsträckning
kommer jag att sova intimt
längs hela jorden, hela natten,
och med ögonlocken vägandes
var sandkorn som ständigt
rullar fram.
Gungade och långsamt
i sin vandring, som en dröm,
där den hoppas på nya länder,
outtröttligt letandes sin plats
under ett lugnare hav.
