Om litenhet, förgänglighet och förändring.
En höststorm blåser vilt
utöver den västra banken
och solljuset
blir en sorglig, ockergul disk
som svagt lyser igenom
de tunna gardinerna.
Nu är allt sorgligt och mörkt
och ekbladen faller
på lugna gator och i öde mark.
Bildäck trampar på asfalten;
och i guldbuntar
av guld och brunt,
packas eklöven ihop i trädgårdar.
Eukalyptusfältet
blev smutsigt grönt
och från öst blåser en vind
av rasande ruser
samt doft av moget vattengräs;
ordet står fast:
"Vi är stoft".
