Bridget Bate Tichenor d.20:e Okt.,1990.
Den obekväma känslan av att veta säkert,
att i missförståndet driva nedströms,
det usla partyspelet, den långa resan
till spruckna fönster och lösa stenar
från ett raserat hem.
Tvingande konstant suddiga samtal,
fransarna, andedimman som sveper ut
genom stentröskeln, som letade en gång
efter varifrån det först utandades.
Ty ursprung bestämmer art.
Jag insåg att det var döden jag påbörjade.
För den som överlämnar sig till detta omen
känner hjärtat krympa i det astmatiska bröstet
och i det lägsta tidvattnet talar den håriga munnen
en kvinnas oförenliga ord.
Saltet, de molniga ögonen sniffar tillgivenhet,
på näbbets insida, det övergivna huset, sorg;
ögonfläckar fulla av klädda tårar ser blott ömma ut
i bränningen runt grottan bebodd i århundraden.
Masken faller av.
