Om de sista rycken innan det flaxas ut ur boet.
Vi har tonåringar, tre för att vara exakt. Hur vi överlever är ett okänt faktum! Från gryning till mörker ansättas vi. Efter det surrar och virvlar vi runt.
Äntligen landar jag, då det blivit natt. Tillbaka ned till platt. "Vad är det i min säng?" En hårig hårrulle från någons huvud!
Min bil finns aldrig där för mig. Telefonerna är alltid upptagna, vilket gör att mamma får panik.
'Hur kan jag ringa dig?' "Skaffa mig en annan telefon!" Eller ännu bättre: "Låt oss bara lämna hemmet!".
Ja, snart fara de iväg på spröda vingar.
