Ibland får det vara nog med väntande på bättre tider.
Vilken viskande, nedkyld, svettande rädsla
klandrar man för detta neurotiska avfall?
Där alla verkar som galna
snubblande hastiga att löpa gatlopp
som framdrivna av maskiner.
Att falla i rader som träd
avverkade av skogsarbetare
Vi kan inte längre vänta
på förnöjsamhetens mogna år.
Men vi kan plocka dess kommande frukt
som ändå ännu är grön av bitterhet
utan att njuta fördelen med uppvärmda strålar.
Den varma vänskapen, kärleken och Sanningen
långlivad i upplysta och väl smaksatta dagar.
