Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna tillfullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd. 1Kor.13:12.
Jag känner att tiden inte kan andas mer,
min hand mot en fast stängd dörr
som håller mig fast inom slöjan av livlig spänning.
Någon gång kommer jag att slutligen segra!
Den dörren skall sedan öppnas vid
och jag skall äntligen kliva in.
All sanning kommer att uppenbaras för mig
och jag kommer mer och mer att vara fri att veta!
När skall jag vara värdig?
I livet? I döden? I odödligheten?
