Ankomsten till ön

Ett andningshål.

Det eviga havet rasslar

fortfarande i våra öron,

där vågorna blå slår runt öns stenar

eller prasslar över vita rullningar.

Längs alla dessa smala stigar

vilar tallskogens andetag över oss.

Det är frisk luft att andas in

i en annars nedsmutsad värld.

Borttappad i detta ljud från jord och hav,

känns människan som hon står på en höjd,

och utvidgas där vi ser de s k gudarna,

vars stadiga steg för oss tycks gå norrut.

I värmen är det tröttsamt,

inte minst i städernas glittrande damm

samt brännande asfalt och betong.

Som en scirocco seglar sinnena här,

människan blir här dock något

som växer ur alla sina förgäves spel.

Lite konfys, men bullrig, glädjeblommande

där solen smälter den snöiga bergstoppen

på ett enda ögonblick.

Nattåget

En stillastående resa.

Tåget är sidospårat på natten.

Spåret är avsett för soldattågen,

långsamt kryper småtimmarna fram.

Se hur ljusen i vinden försvinner.

När ett annat tåg passerar förbi

så är det oväntat bullrigt.

Människor sover eller klagar

bakom de mörkgrå gardinerna,

uttråkade av stopp och försening.

Men ingen av dem försöker

att ge något till den mörka kraften,

som kämpar långt bortom signalljusen.

Så spenderades de krigsovandes natt

och på morgonen läses tidningen igen.

Utan smärta och utan blodvite

låter man fabricerade fakta dyka upp.

Som att kamma längs

ett sidospår på natten

och jämt finna samma gamla bråte

längs rälsens makadam.

Gården vid havet

En rutt till havs.

Havet är lågt och lämnar plattorna i fred,

med ett mjukt brus och ett modigt slag

tar det oss långt bort till dagens glöd.

Fyrljuset slår oss med sina svaga blänk,

i all sin tydliga karaktär.

Med kvällen så lugnt gående framåt

är vi återigen bekanta med ensamheten -

vårt kvällsankare: en kraftig klo i sanden.

Vilken inte kommer att avslöja oss

oavsett vad som händer.

Först nu uppträder livet

efter den långtråkiga resan;

en glänsande rak, obrytbar linje!

Dagarna kan vara hemskt orimliga,

det är alltid kvällen som förklarar det.

--

Camberwell Now - Cutty Sark (1983)