Att avkänna tecken.
Och var jag en sliten bok?
Min rygg är svag och utnött
ständigt böjd som den är,
mitt omslag matt.
Kommer du fortfarande
ibland att tänka på mina ord,
bläddra igenom min existens,
minnas mina trasiga bilder,
vilka är referenser till dig själv.
Kommer du att söka
mellan de skrynkliga sidorna
eller kanske läsa en dikt igen
och minnas hur det var då.
Kommer du att höra
hur jag rasslar under dina
händers smekningar
på mina nu bleka sidor.
Bland de många volymerna
kommer jag nu att placeras
antingen här eller där,
högt eller lågt på hyllan.
Bindningen faller ihop av sig själv
och öppnar mitt dagboksliv för dig
i det skinande dagsljuset
där du sitter och läser.
